Bland risfält och tatuerade kvinnor.

Det var några dagar sen men nu är jag tillbaka! Jag har haft några fantastiska dagar bland risterasser och stamfolk i små byar.

Det har varit många timmar i bussar och sk jeepneys (som en jeepliknande minibuss där man sitter typ 10 pers på varje sida på säten som går längs med fönstren) för att komma till dessa vackra platser jag har besökt. Jag träffade en finsk tjej på en av bussarna och vi tog följe några dagar. Vi hittade ett av de billigaste ställena jag bott på någonsin, 20 kr natten i den lilla staden Bontoc. Det var såklart basic men helt okej ändå. En förmiddag vandrade vi längs med fälten av grönt ris. Det var verkligen helt fascinerande att se så många risfält på en och samma gång och hur de var uppbyggda på olika nivåer.

Vi skulle precis lämna Bontoc och åka till byn Sagada när en man kom fram till oss och presenterade sig som guiden Francis. Han frågade om vi varit på ett ställe som heter Kalinga. Nej, sa vi. Han började berätta om detta ställe och visade oss bilder på små, små byar och stamfolk med tatueringar. Både jag och finskan blev helt sålda och bestämde oss för att åka dit med Francis som guide. "Jeppneyn" skulle avgå först kl 13 så vi hade tid för lunch. På restaurangen träffade vi en kille från Estland. Vi berättade om våran plan och han hakade också på. Det regnade och vägarna till Kalinga var bland det värsta jag har varit med om. Smala och krokiga hängde de mirakulöst fast på bergen. På många ställen såg man hur sand, lera och grus hade rasat rakt ner i stupen men som nu var fixat.

 Jag höll andan på de allra värsta ställena och hoppades att allt skulle gå bra. Resan tog 2,5 timmar. Väl framme fick vi bo hos Francis syster och hennes underbara barn. Så söta! Vi blev serverade middag och gästfriheten var total. Nästa morgon kl 7 var det dags för vandringen till de små byarna genom risfälten. Efter att ha haft regn i 2 dagar var det nu sol och blå himmel!! Helt perfekt! Det var så fridfullt och vackert att jag helt och hållet glömde tid och rum.

 Vi kom fram till byarna och vi blev bjudna på kaffe som var odlat i området. Det allra häftigaste var att se de gamla tatuerade kvinnorna. Så coola med armarna prydda av handgjorda tatueringar. Kvinnorna hade fått de gjorda i 16 årsåldern för att bli attraktiva och dra till sig män. Detta folket har ett ursprung från en stam som kallas "headhunters". När de olika stammarna bråkade om land ansågs det som prestige att döda och hugga huvudet av motståndarna och sedan ta med sig huvudet som en trofe. Det sägs att det pågår fortfarande då och då men väldigt långt upp i bergsbyarna. Mycket intressant!

Igår var det ytterligre en helvetesresa längs med de slingriga bergsvägarna i tjock dimma. Man såg kanske max 1 meter framför bussen. Fyra gånger var vi nära att köra in i fordon framför medans stupen var osynliga av dimman. Fruktansvärt.
Idag har jag också åkt buss....5,5 timmar ännu mer norrut fast nära kusten. Är i den spanskinspirerade staden Vigan som har kvar sin charm från kolonialtiden. Ska gå ut och ta mig en titt nu!